Kalabaliken i Linköping

Kalabaliken i Linköping
Ja, vad säger man efter 11-0 i baken?
Inte mycket, man tittar ödmjukt ner i marken och inser sin litenhet i det stora hela.
Fotboll är inte allt här i livet men för oss som spelar, tränar eller på annat sätt är involverade så är det en stor del av det.
Det var inte speciellt kul att sitta hemma i går och följa matchen på livescore och se mål efter mål trilla in i fel bur....
Men, de som led mest var nog spelarna på plan. De som skall spela och genomföra matchen.
Jag kan ju alltid skylla ifrån mig att jag inte spelar, tränarteamet kan skylla ifrån sig att de inte spelar, styrelsen kan skylla ifrån sig att de inte spelar……
Men, alla vi som är engagerade i DIF Dam är en helhet som alla får vara med och ta på oss bottennappet igår.
Den största förlusten i damallsvenskan på 16 år.
Vad kan vi då göra nu? Skall vi lägga oss ner och dö?
Skall vi ge upp?
Nej, vi skall tillsammans se till att försöka göra det bättre!
Det gäller alla!
Alla i föreningen som säger sig ha ett Djurgårdshjärta får kliva in och ta ansvar.
Allt från spelare, ledare, personal, styrelse, ideella, fans etc.
Vi knyter näven i fickan och sträcker på oss och kommer igen!
Det gäller också er som säger att ni håller på DIF, VISA DET!
Ställ upp för oss och vårt damlag!
In med sponsorer, pengar, stöd, ja, listan kan göras lång.
Alla ni som är engagerade i andra DIF-föreningar:
Visa ert blårandiga hjärta för damerna också!,
Matchfakta och kommentarer känns i detta läge helt överflödiga. För dem som ändå vill läsa detta så hänvisar vi till dagspressen och svenskfotboll.se